En buddhist formar sina händer likt en lotusblomma med händerna nära hjärtat. En muslim utför en rituell tvagning innan bönen.
En kristen delar vin och bröd. Prärieindianerna dansade soldansen för att hedra solen och de modiga krigarna.
I vårt samhälle hälsar vi i hand på människor som vi möter, vi står upp och sjunger för de som fyller år och hurrar fyra gånger. Studenterna på lastbilsflaken är vitklädda och sjunger sånger och hissar sina vita mössor.
Ceremonier, ritualer och mönster är viktiga för oss människor. De ger oss en känsla av sammanhang och trygghet. ”Ritualer behövs för att uttrycka att vissa händelser i vårt liv är mer betydelsefulla än andra”, menar folklivsforskaren Bengt af Klintberg. De hjälper oss också att hantera sorg och glädje, de skapar mönster i kaoset och bringar reda och ordning.
När ett litet barn föds är det en stor händelse, inte bara för familjen utan för omgivningen. Relationerna är för alltid förändrade i och med detta lilla barn. Namngivning är den första övergångsriten och den ger barnet en identitet. I den kristna världen blir barnet genom dopet upptaget i den kristna kyrkan men det är också den första gången som barnet visas upp i ett ”större sammanhang” och man manifesterar också barnets identitet genom att uttala dess namn
