Emma Persson är 22 år och studerar i Umeå. Hon döptes som tonåring och fick alltså ta beslutet själv om hon ville bli döpt eller inte.
Hur gammal var du när du döptes och i vilket sammanhang?
Jag var 15 år när jag döptes i Missionskyrkan. I missionskyrkan döps man efter konfirmationen efter som det inte anses vara en bekräftelse på dopet, så där gör man tvärt emot Svenska Kyrkan.
Det kändes naturligt att döpas. Mina föräldrar barnvälsignade mig när jag var liten. Jag var uppvuxen i kyrkans miljö och jag bestämde det helt själv.
Ser du några fördelar med att döpas som vuxen?
Fördelen är att man får bestämma själv om man vill döpas eller inte. Som barn är man ju inte medveten om vad man gör, döps man som vuxen däremot så får man ta reda på mer om dopet, det blir intressant och man får tänka lite själv. Jag kan också tycka att man är mer delaktig och engagerad som tonåring.
Hur gick det till?
Vi var fyra eller fem som döptes samtidigt. När gudstjänsten började gick vi fram tillsammans och när vi döptes gick en och en ner i dopgraven i kyrkan och pastorn sänkte ner mig under vattnet. Under konfirmationen hade vi haft enskilda samtal och då ställdes frågan om man ville döpas.
Vad innebär dopet för dig?
För mig var dopet något väldigt personligt till skillnad mot konfirmationen som jag inte alls upplevde så. Jag har själv valt att jag vill vara kristen.
Hur tror du att du vill göra själv om du får egna barn?
Jag skulle nog barnvälsigna dom också om jag får några barn.
