Vad har en banktjänsteman från Västervik, en brand manager, och en revisor från Lomma gemensamt? Alla kan skriva FADDER på sina visitkort. Här svarar tre faddrar på tio frågor rörande sitt fadderskap, allt från om det var självklart att tacka ja till vad de gav i dopgåvor. De delar också med sig av sina bästa råd och tips till blivande faddrar.
Dopguiden frågar tre faddrar om fadderskapet
Cecilia Fråhn, Brand Manager
Ola Bjärehall, Revisor
Caroline Ohlsson, Banksäljare
Hur kände du när du blev tillfrågad om att bli fadder?
Cecilia: Glad och stolt över att bli tillfrågad, samt lite fundersam över om jag verkligen var lämpad att bli fadder; vad skulle förväntas av mig?
Caroline: Jag blev väldigt glad och stolt över att bli tillfrågad. Det kändes stort eftersom det är en väldigt viktig uppgift.
Ola: Jag blev jätteglad och ser det som en stor ära.
Var det självklart för dig att tacka ja?
Ola: Ja, absolut!
Cecilia: Ja, det var självklart. Dock med en liten gnutta osäkerhet över vad och hur och i vilken form mitt fadderskap skulle ta sig form.
Caroline: Absolut!
Vad betyder fadderskapet för dig?
Caroline: Fadderskapet betyder mycket. Man känner ett starkt förtroende från föräldrarna och att man spelar en viktig roll i barnets uppväxt.
Cecilia: En chans att försöka finnas till hands som en extra vuxen i Linnéas liv. Förhoppningsvis kan man som fadder vara till någon nytta när föräldrarna i hennes ögon är helt hopplösa.
Ola: En möjlighet att vara lite av en förebild för Elias och en god medmänniska som försöker föregå med gott exempel.
Vilken anser du är din viktigaste uppgift som fadder?
Cecilia: Att vara en lyssnare, kanske till och med en klok sådan. Kan jag dessutom ge inspiration och vara ett bollplank så är det ju jättebra.
Ola: Jag vill vara tillgänglig för Elias när han vill det, på hans villkor. Att vara fadder är verkligen ett förtroende, en form av mentorskap.
Caroline: Den viktigaste uppgiften är att finnas till hands, oavsett vad det gäller. Jag vill finnas där för Annie vid alla viktiga händelser i hennes liv och jag vill att hon ska känna att hon kan komma och prata med mig om vad som helst. Jag kanske inte alltid kan hjälpa henne, eller veta svaren på hennes frågor, men jag kan alltid lyssna och vara ett stöd.
Vilket är ditt starkaste minne från dopet/namnfesten?
Ola: Mitt starkaste minne från dopet är hur vackert allting var; Elias i sin dopklänning, sångerna i kyrkan och de många talen. På slutet hade han nog lite ont magen och skrek lite men den kvinnliga prästen hade en förmåga att lugna honom.
Caroline: Mitt starkaste minne är Annies intensiva blick på Susanne, som höll henne under ceremonin, i kyrkan. Hon tittade så fokuserat på henne med sina vackra mörka ögon. Efter en stund somnade hon tryggt.
Cecilia: Under dopet tappade Linnéa sin napp, som föll in under kyrkbänken och som nybliven fadder dök jag naturligtvis efter den.
Bidrog du till med något speciellt under dopet/festen?
Caroline: När prästen visade upp Annie för församlingen tände jag dopljuset.
Cecilia: Jag läste en tackbön i kyrkan under själva dopgudtjänsten.
Ola: Nej, inte med något speciellt.
Vad gav du i dopgåva?
Cecilia: En rosa liten brevlåda, så att mina och andras brev/vykort till Linnéa kan hamna i hennes alldeles egna postlåda. På det viset har nämligen jag och Linnéas mamma hållit kontakten sedan vi var au-pair i München när vi var 19 år. Och ett Noaks ark-pussel i skumgummimaterial så att hon kan tugga lite på bitarna eller bada badkar med pusselbitarna.
Caroline: Jag gav en box med flera av Astrid Lindgrens mest uppskattade böcker. Det tror och hoppas jag att Annie ska ha glädje av. Eftersom det är så klassiska böcker kan hon förhoppningsvis även läsa dem för sina barn.
Ola: En dopljusstake
Hur vill och hoppas du att din fadderroll ska utvecklas?
Ola: Jag hoppas få följa Elias uppväxt och att jag lyckas infria det jag föresatt mig, att vara ett gott föredöme.
Cecilia: Eftersom jag bor i Stockholm hoppas jag att vi ska ses emellanåt, så att vi kan lära känna varandra lite bättre.
Caroline: Jag vill och hoppas att Annie och jag ska ha en nära och okomplicerad relation till varandra. Jag vill vara en självklar del av hennes liv, även när hon blir vuxen. Det är det viktigaste för mig.
Tips och råd till andra blivande faddrar?
Caroline: Mitt tips är att finnas där för barnet och vara lyhörd för hur man bäst passar in i barnets liv.
Ola: Att det är en enorm förmån att bli tillfrågad och att man verkligen ska ta tillvara på chansen om den ges och samtidigt inse att det är förenat med visst ansvar.
Cecilia: Oj, svårt… har ju knappt någon erfarenhet av att vara fadder. Egentligen tror jag att var och en får försöka hitta sin roll och man kan ju göra det precis så stort eller litet som man själv vill. Att vara sig själv tror jag faktiskt räcker väldigt långt.
