Dopfunt

Vad är en dopfunt?

En dopfunt är en behållare i sten, trä eller metall som rymmer vattnet vid dopet. Vid dopgudstjänsten häller präst, förälder, fadder eller syskon vatten i dopfunten, och prästen öser det sedan tre gånger över barnets huvud.

Dopfuntens delar

En stenfunt består oftast av två delar, en fot och en skål som kallas cuppa. Ibland finns även ett mellanstycke eller skaft mellan dem. Förr hade många dopfuntar ett lock, eftersom dopvattnet ofta stod kvar länge och skulle skyddas mot smuts och stöld. Locket kunde vara så tungt att det behövdes en särskild hissanordning för att lyfta det.

Var står dopfunten i kyrkan?

Dopfunten står i dag oftast i koret, men den kan också stå mitt i kyrkorummet, i ett sidoskepp eller i ett eget dopkapell. Under medeltiden stod den i stället i kyrkans västra del, nära ingången. Efter reformationen, under 1600- till 1800-talen, flyttades dopfuntarna fram i kyrkan.

Vad symboliserar dopfunten?

Dopfunten symboliserar Jordanfloden där Jesus döptes och klippgraven som han uppstod ur på påskdagen. Dopets vatten rymmer i kristen tro både död och liv. På många medeltida funtar finns onda symboler och odjur på foten, under vattnet, medan skålen har evangeliska motiv eller växtdekor. Vattnet i funten är, vid sidan av dopljuset och dopklänningen, en av dopets kristna symboler i gudstjänsten.

Hur gamla är dopfuntarna i svenska kyrkor?

En dopfunt i en svensk kyrka kan vara från 1100-talet, då dopfuntar av sten blev vanliga i Norden. Innan dess döptes man utomhus i vattendrag, och det äldsta kända dopkapellet i Sverige fanns i Vreta kloster. Många medeltida dopfuntar finns kvar i kyrkor och museer.

Material och tillverkning

Sandsten och kalksten var de vanligaste stenarterna, och i Bohuslän och Dalsland är täljsten vanlig. Tillverkningen på fastlandet upphörde under 1200-talet, men på Gotland fortsatte en stor produktion som exporterades till hela norra Europa. Av de flesta dopfuntar vet man inte vem som gjort dem, men kända stenmästare är Byzantios och Sighraf på Gotland och Mårten stenmästare i Skåne.

Från nedsänkning till begjutning

De äldsta dopfuntarna har en rymlig skål, eftersom barnet doppades helt i vattnet. Omkring år 1250 började prästen i stället ösa vatten på barnets huvud, och funtar som gjordes efter det saknar därför uttömningshål. Under 1500-talet blev det vanligt att lägga en grund metallskål i den gamla dopfunten.

Kan man döpas utan dopfunt?

Ja, ett dop kan ske utan dopfunt, eftersom det som krävs är att prästen tar rent vatten och öser det tre gånger över huvudet med doporden. Dopet kan också ske genom att hela kroppen sänks ner i vatten. Ett dop hemma eller i trädgården använder därför ofta en vanlig skål som dopkärl, men vissa församlingar vill att det finns särskilda skäl.