Krönika
Stéfanie Feldmann Olofsson är 33 år och arbetar till vardags som projektledare på Mentor Sverige. Just nu är hon mammaledig. I december döptes hennes dotter Linnéa och i samband med det bloggade hon här på Dopguiden. Det fick henne att reflektera över dopet och fadderskap. Här är hennes krönika om att vara just fadder. . . . När föräldrar idag väljer faddrar åt sina barn väljer de ofta någon som kan vara en förebild för barnet, inte så mycket utifrån kyrkans budskap att uppmuntra det lilla barnet och stödja det i tankarna kring religion och tro. Inte heller är det längre så att man som fadder tar hand om barnet om något skulle hända föräldrarna. Däremot uttrycker många föräldrar ett önskemål om att du som fadder ska vilja följa barnet och stödja det i den mån du kan genom livet. Ett önskemål som både kan kännas härligt hedrande och läskigt kravfyllt. Man skulle nästan kunna säga att fadderskapet blivit kyrkans modell av modernt mentorskap. I Odysséns nästan 3000 år gamla diktverk bad Odysseus sin vän Mentor att vara lärare åt hans son medan han själv begav sig ut till sjöss. Mentor skulle vara ett stöd både som ledare och rådgivare, ett önskemål som känns aktuellt även idag. Ett förtroende ska förtjänas Ett förtroende ska förtjänas och det tar tid att uppnå, så varför inte börja med en gång? Var närvarande både fysiskt och psykisk. Goda relationer stärker och rustar för framtiden. Vi har två öron och en mun Till sist: det som inte sägs har aldrig blivit sagt. Med det menar jag, utan att vara expert varken som fadder, förälder eller människa, att det är svårt att läsa andras tankar. Betyder ditt fadderbarn mycket för dig – säg det och säg det ofta! Jag fick nyligen en underbar kärleksförklaring från min snart 4-årige son. Han klappade mig över håret och sa ”mamma, ditt hår är som himlen, när det är mörkt ute”. Visst värmer det ens hjärta att höra något sådant? Börja med att le och du får snart ett leende tillbaka. Lycka till! Och du… jag är övertygad om att du duger precis som du är!
|
